I’ve always been curious about nature. Like many children, I started by exploring the tiny world around me—bugs, leaves, puddles. But as I grew older, that curiosity faded. Perhaps it’s just how our society works—keeping us with other distractions that, historically, are far removed from our natural roots.
Everything changed with a trip to Africa. It wasn’t photography to begin with. I began learning about birds—initially as a gesture of gratitude to my wife’s stepfather, a passionate birder who had invited us on the journey. I wanted to be able to share his enthusiasm, so I studied the birds of East Africa. That experience opened my eyes to a world I had overlooked for too long.
After returning home, my wife and I started hiking regularly. Being outdoors awakened something in me. I picked up a camera simply to document our time in nature.
A few years later, I bought my first zoom lens, and that’s when things truly shifted. Slowly but steadily, photography became more than a hobby—it became my passion.
Today, my work is not just about capturing beautiful images of birds. It’s about telling stories—observing individual behaviours, relationships, light, and landscape, and weaving them together into a narrative. I want my images to show that nature is more than just "green." It’s complex, fragile, and endlessly inspiring.
By spending more time in nature and learning about it, I believe we deepen our appreciation for it. This catalogue is a reflection of how I see it. It’s my way of sharing that vision—and a reminder that nature is worth protecting, for ourselves and for generations to come.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Jag har alltid varit nyfiken på naturen. Som så många barn började jag med att utforska den lilla världen runt mig – insekter, löv, vattenpölar. Men med åren bleknade den nyfikenheten. Kanske är det bara så vårt samhälle fungerar – deN håller oss sysselsatta med andra distraktioner som i grunden ligger långt ifrån våra naturliga rötter.
Allt förändrades under en resa till Afrika. Det var dock inte fotograferingen som var starten. Jag började studera fåglar – till en början som ett sätt att visa tacksamhet mot min frus styvfar, en fågelskådare som bjudit med oss på resan. Jag ville kunna dela hans entusiasm, så jag började studera Östafrikas fåglar. Den upplevelsen öppnade mina ögon för en värld jag alltför länge tagit för given.
När vi kom hem började min fru och jag vandra regelbundet. Att vistas ute i naturen väckte något i mig. Jag skaffade en kamera, mest för att dokumentera våra stunder utomhus.
Några år senare köpte jag mitt första zoomobjektiv, och då hände något på riktigt. Sakta men säkert blev fotograferingen mer än en hobby – det blev en passion.
Idag handlar mitt fotograferande inte bara om att fånga vackra bilder av fåglar. Det handlar om att berätta historier – att iaktta individers beteenden, relationer, ljus och landskap, och väva ihop det till en berättelse. Jag vill att mina bilder ska visa att naturen är mer än bara ”grön”. Den är komplex, sårbar och oändligt inspirerande.
Jag tror att ju mer tid vi tillbringar i naturen – och lär oss om den – desto djupare blir vår uppskattning. Den här katalogen är en spegling av hur jag ser på den naturliga världen. Det är mitt sätt att dela den visionen – och en påminnelse om att naturen är värd att skydda, både för oss själva och för kommande generationer.


As the ice breaks
It was a quiet evening under the midnight sun. The ice had just begun to melt, leaving still patches of water that reflected the golden light. A Temminck’s Stint moved along it, careful and precise. Then, without warning, it lifted into flight—low and direct, crossing the lake towardS me.For a few brief seconds, its shape was perfectly mirrored in the ice, framed by soft light and melting ice.
När isen släpper
Det var en stilla kväll under midnattssolen. Isen hade precis börjat smälta och lämnade blanka partier av vatten som reflekterade det gyllene ljuset. En mosnäppa rörde sig längs den, försiktigt och målmedvetet. Sedan, utan förvarning, lyfte den – lågt och rakt, tvärs över sjön mot mig. I några korta sekunder speglades dess silhuett perfekt i isen, inramad av det mjuka ljuset och den smältande isen.
Varanger, Norway 2025
Little stint in the vast landscape
Suddenly, we heard the soft call of the little stint. Where the snow had just begun to MeLT, a pair had found their haven—likely returning to the same patch of tundra year after year, settling beneath the quiet glow of the midnight sun. We approached slowly, letting time do the talking. Before long, the pair accepted our presence, and we were able to watch them for hours, each subtle movement offering a glimpse into their world. With patience, you begin to anticipate their rhythm—like when this little stint made its way towards a small patch of melted ground, framed by the vastness of the surrounding mountains. A small bird, yes—but one that’s found a lasting place in my heart.
Småsnäppa i det vidöppna landskapet
Plötsligt hörde vi det dova lätet från en småsnäppa. Där snön precis börjat smälta hade ett par hittat sin plats – troligen samma lilla fläck de återvänder till, år efter år, för att slå sig ner under midnattssolens stilla ljus. Vi närmade oss långsamt, lät tiden arbeta för oss. Snart blev vi accepterade, och kunde sitta där i timmar och betrakta dem – varje rörelse en ny inblick i deras tillvaro. Med tålamod lär man sig snart att förutse deras beteenden – som när denna småsnäppa försiktigt tog sig mot en liten Tuva i snön, med de omgivande bergen som kuliss. En liten fågel, ja – men en som fått en stor plats i mitt hjärta.
Varanger, Norway 2025


A New Dawn
If Africa sparked my interest in birds, then it was the haunting call of the red-throated loon that brought a camera into my hands—urging me to document the experiences I have out in nature. Knuthöjdsmossen is a well-known place to observe this elusive species in Sweden. A magical landscape at dawn, where loons glide through rising mist under the first light of day. But the place also carries a more somber note. Not long after my visit in 2023, further restrictions were put in place due to careless human behavior—an unfortunate but necessary step to protect what remains wild. The memory is now bittersweet. Yet in this moment, as the sun rose and the mist thickened, everything came together—the light, the stillness, and the quiet movement of the loon across the water.
Ny Gryning
Om Afrika var starten på mitt fågelintresse, så var det det förtrollande lätet från smålommen som fick mig att plocka upp kameran och börja dokumentera det jag upplever ute i naturen. Knuthöjdsmossen är en välkänd plats för att se smålom i Sverige. En plats där gryningens första ljus möter dimman som sakta stiger, och lommen glider tyst över vattnet. Men platsen bär också på en sorglig historia. Strax efter mitt besök 2023 skärptes restriktionerna på grund av människors vårdslöshet – ett nödvändigt, men ändå tråkigt beslut för att värna naturen. Känslan blev därför blandad, bitterljuv. Men just i det ögonblick då solen steg och dimman tätade, förenades allt – ljuset, stillheten och lommens lugna rörelser i en perfekt harmoni.
Knuthöjdsmossen, sweden 2023
Late arrival
Ever since experiencing the red-throated loon in 2023, I have longed for the next encounter. And I certainly didn’t expect it to happen so close to home—let alone to find a breeding pair with newly hatched chicks. Though it was a bit late in the season for chicks in August, I see that as part of the sign. This feels like a precious opportunity to protect the species and help ensure that future generations of loons will continue to breed here, preserving their quiet presence for years to come. It was the perfect way to close out the summer—and an even better way to begin something new: a deep anticipation for what many springs ahead may bring.
Sen ankomst
Sedan mitt första möte med en Smålom 2023 har jag längtat efter nästa möte. Och jag hade verkligen inte räknat med att det skulle ske så nära där jag bor – och dessutom att få se ett häckande par med ungar. Det var visserligen lite sent på säsongen för nykläckta ungar i augusti, men just det ser jag som en del av tecknet. Det känns som en värdefull chans att skydda arten och bidra till att framtida generationer av lommar kan fortsätta att häcka här, och bevara deras stilla närvaro i många år framöver. Det var ett perfekt sätt att avsluta sommaren på – och ett ännu bättre sätt att starta något nytt: en djup längtan efter vad många kommande vårar har att erbjuda.
Gothenburg, sweden 2025


I protect you
Common guillemots come in two distinct forms—one bridled and one common. I find both equally beautiful. Here, a pair stays close together, unfazed by a brief rain shower during our visit to Hornøya Island.
SKyddsÄngel
Sillgrisslor finns i två varianter – en med bridlesteckning och en vanlig. Jag tycker båda är lika vackra. Här ser vi ett par som håller sig nära varandra under en kort regnskur under vår dagstur på Hornøya.
HornøYa, norway 2025
From the shadows
When visiting Hornøya, an island bursting with seabirds, it’s not always easy to pause and reflect. Puffins, guillemots, shags, and razorbills are practically everywhere, creating a constant bustle. But even amidst all this activity, their shadows play quietly across the landscape—especially at midday. Here, the silhouette of a common guillemot stands out against the rugged cliffs of Hornøya, a subtle reminder of the island’s wild heart.
Ur skuggorna
När man besöker Hornøya, en ö fylld av havsfåglar, är det inte alltid lätt att stanna upp och reflektera. Lunnefåglar, sillgrisslor, skarvar och tordmular finns nästan överallt och skapar en ständig rörelse. Men även mitt i all aktivitet spelar deras skuggor tyst över landskapet – särskilt mitt på dagen. Här syns siluetten av en sillgrissla mot de karga klipporna på Hornøya, en stillsam påminnelse om öns vilda själ.
HornøYa, norway 2025


Spring
There’s definitely something mystical about owls. Though the tawny owl is quite common, I find it both beautiful and fascinating. It can be found deep in remote forests as well as in the heart of the city. The second time I visited this particular individual, it appeared completely different compared to my first visit—curious and alert, perhaps wondering why I had returned to the place it calls home.
Vår
Det är definitivt något mystiskt med ugglor. Även om kattugglan är ganska vanlig, tycker jag att den är både vacker och fascinerande. Den kan hittas djupt inne i avlägsna skogar såväl som mitt i staden. Andra gången jag besökte just denna individ verkade den helt annorlunda jämfört med mitt första besök—nyfiken och vaksam, kanske undrande varför jag hade återvänt till platsen den kallar sitt hem.
Gothenburg, sweden 2025
Winter
Northern hawk-owls are not breeding birds in Gothenburg. However, during winter, depending on the availability of prey—mainly small mammals—they may settle here for a while if hunting conditions are favorable. That was exactly the case in the winter of 2024. On the last day, the forecast predicted heavy snow—a condition I had been hoping for weeks. But apparently, not everyone shared my enthusiasm; another photographer left soon after I arrived at the spot. And there I was, alone with this stunning owl.
Vinter
Hökuggla är ingen häckfågel i Göteborg. Men under vintern, beroende på tillgången på byten – främst smågnagare – kan den slå sig ner ett tag om jaktförhållandena är gynnsamma. Så var det just vintern 2024. Under den sista dagen lovades kraftigt snöfall – ett väder jag längtat efter i flera veckor. Men tydligen delade inte alla min entusiasm; en annan fotograf lämnade platsen kort efter att jag kom dit. Och där stod jag, ensam med denna vackra uggla och snöfallet jag väntat på.
Gothenburg, sweden 2025


No trespassing
The Arctic tundra is a wonder in itself—a vast landscape teeming with birds that travel across the globe to nest here during the summer months. With the midnight sun never setting, instead casting an extended period of soft, beautiful light, there is ample time to explore the terrain. Like when finding Arctic terns in a remote area, carefully watching us photographers as we approach.
Tillträde förbjudet
Arktiska tundran är ett under i sig – ett vidsträckt landskap fullt av fåglar som flyger tvärs över jordklotet för att häcka här under sommarmånaderna. Eftersom midnattssolen aldrig går ner, utan istället skänker ett långt, mjukt och vackert ljus, finns det gott om tid att utforska landskapet. Som när man hittar silvertärnor i ett avlägset område, där de försiktigt betraktar oss fotografer när vi närmar oss.
Varanger, Norway 2025Fire and ice
In Varanger, both willow grouse and rock ptarmigans can be seen in large numbers. For rock ptarmigans, the Båtsfjord area is the place to be. Just before the sun broke through the clouds, I captured this rock ptarmigan caught between fire and ice.
Eld och is
I Varanger kan man se både DAlripa och fjällripa i stora antal. För fjällripan är Båtsfjord-området platsen att besöka. Strax innan solen bröt igenom molnen fångade jag denna fjällripa, fast mellan eld och is.
Varanger, Norway 2025


Time to relax
May brings a few truly intense weeks for the ruffs and great snipes. The battle for the attention of females can seem endless, filled with displays and confrontations. But once the selection is made, the pace quickly slows. What follows is a time for recovery.
Återhämtning
Maj innebär några riktigt intensiva veckor för brushanarna och dubbelbeckasinerna. Kampen om honornas uppmärksamhet kan kännas oändlig, fylld av uppvisningar och konfrontationer. Men när valet väl är gjort, sänks tempot snabbt. Då följer en period av återhämtning.
Varanger, Norway 2025
Flatruet, sweden 2024
My Photography
Like many bird and wildlife photographers, I started out trying to get as close as possible—chasing sharp portraits and tight frames. But after a while, that pursuit no longer felt fulfilling. I wanted to share more of what I was truly fortunate to witness: the behavior, the light, the colors, and the surrounding landscape.
It became less about the image itself and more about telling a story—one that could inspire others, and even myself.
Many of the photographs in this catalogue still carry the feeling I had when I pressed the shutter. A sense of happiness—not just from capturing the moment I was hoping for, but from the effort behind it: the time spent studying the bird in its natural environment, waiting for a genuine expression of natural behavior.
I’m not at all against portraits—don’t get me wrong. But I believe that when we begin to truly observe birds as individuals, with their own personalities, we can aim to reflect that in the portraits too.
And maybe that’s what defines me as a photographer: combining detail, movement, and emotion to tell a story.
-----------------------------------------------------
Precis som många andra fågel- och djurfotografer började jag med att försöka komma så nära som möjligt – jakten på den där knivskarpa porträttbilden. Men efter ett tag kände jag att det inte längre räckte. Jag ville dela mer av det jag faktiskt har förmånen att få uppleva: beteenden, ljus, färger och miljö.
Det blev mindre fokus på själva bilden – och mer på att berätta en historia. En berättelse som kan inspirera andra, men också mig själv.
Många av bilderna i den här katalogen bär fortfarande med sig känslan jag hade i det ögonblicket jag tog dem. En känsla av glädje – inte bara för att jag lyckades få den bild jag hoppats på, utan också för allt arbete bakom: att studera fågeln i sin naturliga miljö, vänta in ett naturligt beteende och fånga det på ett ärligt sätt.
Jag är absolut inte emot porträtt – missförstå mig inte. Men jag tror att när vi börjar se fåglar som individer, med sina egna, unika personligheter, kan vi också sträva efter att fånga just det i porträtten.
Och kanske är det just det som säger något om vem jag är som fotograf: att kombinera detaljer, rörelser och känslor för att berätta en historia.


Arrival
Ruddy Turnstone – a small shorebird known for flipping over rocks in search of food. This one, however, picked a rock it definitely couldn’t turn.
Ankomst
Roskarl – en liten vadarfågel känd för att vända på stenar i jakt på mat. Den här gången valde den dock en sten som den definitivt inte kunde vända på.
Varanger, Norway 2025
Departure
A graceful take-off beneath the midnight sun.
Avresa
En graciös avfärd under midnattssolen.
Varanger, Norway 2025


The call
Nearing the summit, I heard a call I initially mistook for a common buzzard, but it turned out to be a rough-legged buzzard. I managed to capture the scene just as its call echoed through the vast landscape of Rondane.A picture that speaks volumes to me—and maybe that’s what really matters.
Skriet
Nära toppen hörde jag ett läte som jag först trodde var från en ormvråk, men det visade sig vara en fjällvråk. Jag lyckades fånga ögonblicket precis när dess rop ekade genom det vidsträckta landskapet i Rondane. En bild som säger mer än ord för mig – och kanske är det det som verkligen räknas.
rondane national park, Norway 2025
Puffin blues
While it’s always special to see the puffins, the true highlight this time was watching my 4-year-old son complete the hike up to the summit—and back down—entirely on his own. As evening settled and the light began to fade, many people—including my wife and son—started making their way back. The famous puffin spot gradually grew quieter. Though the dimming light made photography more challenging, it also opened up new opportunities to experiment during the magical blue hour, filling me with what I call the “puffin blues.”
Lunneblues
Visst är det alltid speciellt att se lunnefåglarna, men deN verkliga höjdpunkten den här gången var att se min fyraårige son ta sig upp till toppen – och hela vägen ner igen – helt på egen hand. När kvällen sänkte sig och ljuset började blekna, började många, inklusive min fru och son, vandra tillbaka. Den välkända lunnefågelplatsen blev märkbart lugnare. Trots att det svagare ljuset gjorde fotograferingen mer utmanande, öppnade det också upp för nya möjligheter att experimentera under den magiska blå timmen, vilket fyllde mig med vad jag kallar för ”lunneblues”.
Runde island, Norway 2025


Light as a feather
There’s something truly magical about witnessing the black grouse in their natural habitat—listening to their bubbling calls and observing their intricate displays against the raw backdrop of the mountains. Moments like these remind me that nature’s beauty lies not only in perfect conditions but in the unpredictability and resilience of the wild.
Fjäderlätt
Det är något genuint magiskt med att få uppleva orrspel i deras naturliga miljö – att lyssna till deras bubblande läten och se deras invecklade spel mot den karga fjällbakgrunden. Sådana ögonblick påminner mig om att naturens skönhet inte bara finns i de perfekta förhållandena, utan i det oförutsägbara och uthålliga som präglar det vilda.
Stavanger, Norway 2024


You and I
Terns have a special place in my heart. Over the years, I’ve also come to learn more about how thEy live—especially common terns and Arctic terns. I had the chance to spend time with a pair of common terns that simply went about their business, completely unfazed by the photographer standing waist-deep in the splashing waves. What fascinates me most is that these Delicate birds are such incredible long-distance travelers. Common terns can migrate up to 25,000 kilometers (15,500 miles) each year, journeying from their northern breeding grounds all the way to the southern coasts of Africa. Watching them so close, knowing the vast distances they cover, makes their presence feel even more extraordinary.
VI
Tärnor ligger mig varmt om hjärtat. Genom åren har jag också lärt mig mer om hur de har det – särskilt fisktärnor och silvertärnor. Jag fick chansen att tillbringa tid med ett par fisktärnor som lugnt fortsatte med sitt, helt obrydda av fotografen som stod med vatten upp till midjan i de skvalpande vågorna. Det som fascinerar mig mest är Att De är otroliga långdistansflyttare. Fisktärnor kan migrera upp till 25 000 kilometer varje år, från sina nordliga häckningsområden ända ner till Afrikas sydkust. Att få se dem på så nära håll, med vetskapen om de enorma avstånd de färdas, gör deras närvaro ännu mer storslagen.
Gothenburg, sweden 2025


In the moment of truth
With the lake covered in mist, a pair of goosanders appeared and slowly glided past the point where I lay well camouflaged. Out of nowhere, another male showed up and turned out to be a true troublemaker. He didn’t win that fight but instead found a lone female. Now that is what I call action — and when the female finally won that battle, this year’s brood of goosanders made their appearance. Definitely worth fighting for.
När allt står på spel
Med sjön täckt av sjörök dök ett par storskrakar upp och sakta gled förbi udden där jag låg väl kamouflerad. Från ingenstans dök ytterligare en hane upp och ställde till med problem. Han gick inte vinnande ur den fighten men hittade istället en ensam hona. Där kan vi tala om action och när honan till slutet vunnit den fighten visade årets kull av storskrakar upp sig - väl värt att fightas för.
Gothenburg, sweden 2025
Running on water
Many of our birds depend on wetlands and ponds. Unfortunately, due to human exploitation, there are not enough of these natural habitats left. However, there are many dedicated individuals out there doing what they can to restore them. It will take time, but it's an incredibly uplifting feeling to see multiple species successfully nesting year after year. There is still hope.
Vattnets yta bär
Många av våra sjöfåglar är beroende av våtmarker och dammar. Tyvärr finns det inte tillräckligt med dessa naturliga livsmiljöer kvar på grund av människans exploatering. Men det finns många engagerade eldsjälar där ute som gör vad de kan för att återställa dem. Det kommer att ta tid, men det är en otroligt upplyftande känsla att se flera arter lyckas med häckningen år efter år. Det finns fortfarande hopp.
Gothenburg, sweden 2025

Rugged cliffs
From the moment we stepped off the boat after the 45-minute crossing, something shifted. Both my wife and I felt it instantly—an almost involuntary release of thought, replaced by a calm presence. It’s hard to put into words, but it felt like the island itself invited us to simply be.
Karga klippor
Från det ögonblick vi klev av båten efter den 45 minuter långa överfarten, var det som om något förändrades. Både min fru och jag kände det direkt – en nästan omedveten frigörelse av tankar, ersatt av ett stilla lugn. Det är svårt att beskriva med ord, men det kändes som att ön själv bjöd in oss att bara vara.
Stora karlsö, sweden 2025

Beginning of the Journey
There’s something truly special about grouses—I’m simply drawn to them. Before my trip to Varanger in 2025, I had only encountered a few individuals, and always found them to be extremely shy. But on the Varanger Peninsula, it was almost the opposite. The birds there showed a surprising level of curiosity. This particular portrait is especially close to my heart—it captures the first willow grouse we spotted on our journey. A trip that turned out to be unforgettable. Varanger left a lasting impression on me, and I know I’ll return one day.
Dalripan som visade vägenDet är något alldeles särskilt med skogshönsfåglar – jag dras helt enkelt till dem. Innan min resa till Varanger 2025 hade jag bara stött på några enstaka individer, ofta väldigt skygga. Men på Varangerhalvön var det nästan tvärtom. Fåglarna där visade en nyfikenhet som förvånade mig. Just det här porträttet ligger mig extra varmt om hjärtat – den första dalripan vi såg på vår resa. En resa som skulle visa sig bli oförglömlig. Varanger har verkligen gjort intryck på mig, och jag vet att jag kommer att återvända.
Varanger, Norway 2025


The mountains are calling
The Great Snipe is a fascinating bird. It’s quite incredible that it chooses to fly all the way from warm Africa to the Swedish mountains. The fact that they display at night makes it extra challenging for us photographers. One of the most incredible experiences I’ve ever had. There were probably around 20 individuals entertaining me and my friends over two chilly nights. On several occasions, we were visited by a short-eared owl, its beautiful silhouette standing out against the orange-colored sky. After four hours, our feet were terribly cold, but the walk down to the car took care of that.
FJällen kallar
Dubbelbeckasinen är en fascinerande fågel. Rätt otroligt att den väljer att flyga från varma Afrika hela vägen till svenska fjällen. Att de sedan spelar på natten är nog för att göra det extra utmanande för oss fotografer:). Mäktigaste upplevelsen jag varit med om. Var säkert upp mot 20 individer som underhöll mig och mina vänner under två kyliga nätter. Vid flertalet tillfällen fick vi besök av en jorduggla och dess vackra silhuett mot den orangeafärgade himlen. Efter fyra timmar var fötterna hiskeligt kalla men det tog promenaden ned mot bilen hand om.
Flatruet, sweden 2024
whispers of gold
At sunset by Lake Grövelsjön, I was joined by a group of yellow wagtails. With their brightly glowing yellow tones, they were the perfect end to a beautiful day. A small bird with a big presence – catching the evening light just as beautifully as the camera did.
Fjällens gyllene röst
Vid solnedgången vid Grövelsjön fick jag sällskap av en Grupp gulärlor. Med sina starkt lysande gula toner blev de ett perfekt avslut på en vacker dag. En liten fågel med stor närvaro – som fångade kvällsljuset lika fint som kameran gjorde.
Lake grövelsjön, sweden 2024

Energized
One truly wonders where birds find their energy. Constant courtship displays combined with an intense search for food—there’s simply no time to rest. Like this Temminck’s stint, which I patiently waited for, hoping it would land on a drifting piece of ice. I was lucky enough to capture it in flight, just as it made its final approach.
EnergIfylld
Man kan verkligen undra var fåglarna får all sin energi ifrån. Ständigt spelande för att imponera på varandra, kombinerat med ett intensivt sökande efter föda – utan någon tid för vila. Som den här Mosnäppan, som jag tålmodigt väntade på i hopp om att den skulle landa på ett isflak. Jag hade dessutom turen att fånga den i flykten, precis innan den slog sig ner.
Varanger, Norway 2025


LittLe wonder
Despite humans increasingly taking over more and more space, you can still often witness the remarkable persistence of wildlife. Just like a pair of common ringed plovers that, surprisingly, chose to nest on a car-accessible beach along Sweden’s west coast. It was an unexpected encounter that I had the chance to experience with my wife and son — watching the newly hatched chicks running around the shore, showing off their impressive camouflage skills, which soon gave way to curiosity.
Små under
Trots att vi människor tar över mer och mer, kan man fortfarande ofta se djurens otroliga envishet. Som ett par större strandpipare som, förvånansvärt nog, valt att häcka på en bilstrand längs Sveriges västkust. Det var ett oväntat möte som jag fick möjlighet att uppleva tillsammans med min fru och son, där vi såg de nykläckta strandpiparna springa runt längs stranden och visa upp sin imponerande förmåga att kamouflera sig, vilket snart övergick i nyfikenhet.
falkenberg, sweden 2024


A Quiet Moment
Nipfjället, with its breathtaking landscape and tranquil atmosphere, offered the perfect backdrop. To my delight, both a golden plover and a whimbrel paused for a few seconds—long enough to be part of the scene.
ett still ögonblick
Nipfjällets storslagna landskap och rofyllda atmosfär gav den perfekta inramningen. Till min glädje stannade både en ljungpipare och en småspov upp i några sekunder – tillräckligt länge för att bli en del av ögonblicket.
nipfjället, sweden 2024

The light that disappeared
Sometimes you just get lucky. While searching for bearded reedlings without much success, I came across a group of common redpolls instead. An old man walking his dog startled them into moving to a spot where the distant harbor lights provided some artificial light. Just then, a redpoll stopped right in front of my camera—only to have the light go out 30 seconds later.
Ljuset som försvann
Ibland har man bara tur. När jag letade efter skäggmesar utan större framgång fick jag istället syn på en grupp gråsiskor. En äldre man som promenerade med sin hund skrämde upp dem till en plats där det svaga ljuset från hamnen nådde. Precis då stannade en gråsiska framför kameran – och 30 sekunder senare slocknade ljuset.
Gothenburg, sweden 2023


While July Still Sings
I decided to rise early for one last sunrise. I hiked about 40 minutes to a small pond near our campervan. On the way, I heard the call of a redpoll—a reassuring sign that some birds were still around, even in mid-July. Just as I reached the lake, I heard a familiar sound: a common redshank. It's a common species, yes, but one I had never managed to photograph before. I lay down to observe it—and it turned out to be a good decision.
När juli fortfarande sjunger
Jag bestämde mig för att gå upp tidigt för en sista soluppgång. Jag vandrade i ungefär 40 minuter till ett litet tjärn nära vår husbil. På vägen hörde jag en gråsiska – ett lugnande tecken på att det fortfarande fanns fåglar kvar, även i mitten av juli. Precis när jag nådde tjärnen hörde jag ett välbekant ljud: en rödbena. En vanlig art, visst, men en som jag aldrig lyckats fotografera tidigare. Jag lade mig ner för att observera – och det visade sig vara ett bra beslut.
rondane national park, Norway 2025


side by side
Stora Karlsö is primarily known for its rugged cliffs, home to thousands of razorbills and guillemots. But if you stay alert and open your senses, there are many other species to discover. Like a family of mute swans on the pebble beach below our cabin. The sun was rising, granting a few precious minutes with the siblings huddled closely together, mostly curled up against the wind.
Sida vid sida
Stora Karlsö är främst känt för sina karga klippor, där tusentals tordmular och sillgrisslor häckar. Men om man bara är uppmärksam och öppnar sina sinnen, finns det många fler arter att upptäcka. Som en familj knölsvanar vid klapperstensstranden nedanför vår stuga. Solen var på väg upp och gav oss några ljuvliga minuter med syskonen som höll sig tätt tillsammans, mestadels ihopkurade i blåsten.
Stora karlsö, sweden 2025


Morning of the horned lark
At the summit, I was welcomed by the distinct song of horned larks. These birds often perch on large rocks, so I kept my distance to capture the full scene—bird, rock, and the mountain landscape bathed in the soft hues of sunrise.
berglärkans morgon
På toppen möttes jag av berglärkans karakteristiska sång. De sitter ofta på stora stenblock, så jag höll mig på avstånd för att fånga hela scenen – fågeln, stenen och fjällandskapet, allt badande i soluppgångens mjuka färger.
Valdresflye, Norway 2025
I am here as well
Snow buntings joined the chorus, allowing me to photograph their striking white plumage in that perfect morning light.
Glöm inte mig
Snösparvarna stämde in i morgonkören och lät mig fånga deras slående vita fjäderdräkt i det perfekta morgonljuset.
Valdresflye, Norway 2025


An ever-searching soul
For years, I've been drawn to the idea of encountering the Red-necked Phalarope.
Despite its seemingly chaotic existence—constantly spinning and darting across the water’s surface in search of food—there’s something about this little bird that brings me a deep sense of calm. In Varanger, they can be seen in nearly every small pond or pool. What fascinates me even more is their reversed gender roles: it's the female who is more brightly colored, standing out in vivid contrast to her surroundings. Her striking plumage is equally captivating whether seen in soft, desaturated daylight or glowing in the pink hues of the midnight sun.
Despite its seemingly chaotic existence—constantly spinning and darting across the water’s surface in search of food—there’s something about this little bird that brings me a deep sense of calm. In Varanger, they can be seen in nearly every small pond or pool. What fascinates me even more is their reversed gender roles: it's the female who is more brightly colored, standing out in vivid contrast to her surroundings. Her striking plumage is equally captivating whether seen in soft, desaturated daylight or glowing in the pink hues of the midnight sun.
en Ständigt sökande själ
I flera år har jag fascinerats av tanken på att få möta den smalnäbbade simsnäppan.
Trots sitt till synes kaotiska liv – ständigt snurrande och jagande efter föda på vattenytan – finns det något med denna lilla fågel som inger ett märkligt lugn. I Varanger kan man se dem i nästan varje liten pöl eller damm. Det som gör dem ännu mer intressanta är deras omvända könsroller: det är honan som bär den mest färgstarka fjäderdräkten och som verkligen drar blickarna till sig. Hennes praktfulla fjäderdräkt gör sig lika vacker i dämpade färger som i midnattssolens rosa sken.
Trots sitt till synes kaotiska liv – ständigt snurrande och jagande efter föda på vattenytan – finns det något med denna lilla fågel som inger ett märkligt lugn. I Varanger kan man se dem i nästan varje liten pöl eller damm. Det som gör dem ännu mer intressanta är deras omvända könsroller: det är honan som bär den mest färgstarka fjäderdräkten och som verkligen drar blickarna till sig. Hennes praktfulla fjäderdräkt gör sig lika vacker i dämpade färger som i midnattssolens rosa sken.
Varanger, Norway 2025

Through light, stillness, and movement, nature offers us stories worth pausing for. I hope these glimpses have stirred a sense of wonder—and a longing to protect what we’re fortunate enough to witness.
Genom ljus, stillhet och rörelse berättar naturen historier som förtjänar vår uppmärksamhet. Jag hoppas att dessa glimtar har väckt en känsla av förundran – och en längtan att värna om det vi har förmånen att få uppleva.